Processen – om att våga vara på osäker mark

Igår var zonisarna här igen och arbetade. Vi tog några avgörande kliv i processen mot Det Som Kommer Sen, som vi inte känner till ännu. Det Okända!

Jag och Christian har pratat mycket med zonisarna om vikten av att tillåta sig vara i ett osäkert tillstånd, att lita på att vad vi än gör kommer det bli fantastiskt, men i nuet fokuserar vi bara på NU. Processen är det viktigaste i Zon Moderna, inte resultatet. Det är processen som gör oss till klokare och mer tänkande varelser. Det är processen som är livet.

De två första gångerna vi träffats har vi medvetet hållit kvar zonisarna i detta tillstånd av osäkerhet, därför att vi varit övertygade om att det skulle löna sig i längden. Att det kommer ge en rikare idébank och utveckla oss på ett bra sätt. Och det har fungerat! I början är det såklart svårt. Skolan är ofta uppbyggd på att man ska prestera något speciellt vid en viss tid, som på ett prov. Zon Moderna fokuserar istället på vägen fram till vad detta nu blir, och vad det blir vet dessutom ingen. Zonisen Fredrik sa en sak igår som var så sammanfattande och klokt angående detta:

”Jag har försökt förklara för mina kompisar vad Zon Moderna egentligen är och vad vi ska göra. Men det är jättesvårt, och jag vet inte vad jag ska säga. För jag vet ju inte vad vi ska göra! Vi har en budget för material och så, men i övrigt är allting så abstrakt.” (Ungefär återgivning!)

Så är det! Och så här skrev jag till zonisarna i ett mail efter förra gången den 8 mars:

”Jag hoppas att ni vågar ta steget nu ut i det osäkra. Våga vara kvar i osäkerheten nu en stund. Jag och Christian har en stark tanke med att hålla er kvar där. Även vi finns där i dimman med er. Vi vet inte hur det här blir till slit, och det behöver inte vara dåligt! Tillsammans kommer vi bygga fyren som får oss att se en väg genom dimman. Istället för att tända den där tråkiga fyren där borta som redan byggts av någon annan, och istället för att veta exakt vart vi är på väg, så vågar vi nu tillsammans med er (såklart) se vad som händer om vi skapar en egen väg. Och vem vet hur fyren kommer se ut. Vem behöver veta? Låt oss njuta lite av att inte veta… Hoppas ni förstår vart jag vill komma! Det är en fantastisk upplevelse att våga vara osäker i ett kreativt rum som Verkstan. Vi har alla möjligheter!

Jag och Christian är säkra på att det här kommer bli ett fullständigt strålande projekt, precis oavsett hur det blir och vad ni så småningom kommer välja att jobba med. Hemligheten är nämligen: Allt som man gör med passion och nyfikenhet kommer automatiskt bli helt fantastiskt. Detta säger jag av erfarenhet, dels från de förra Zon Moderna-projekten men också deld för att jag är övertygad om att så fungerar själva livet.

Igår kändes det jättestarkt att zonisarna börjat acceptera osäkerheten och förstå att det finns en kreativitet gömd i den. Vi tog nämligen tillsammans ett megasteg framåt i processen mot Det Där Som Vi Ska ”Göra”.

Vår utgångspunkt efter de första två gångerna var den här brainstormingen:

Här har zonisarna associerat fritt runt allt från vad vi sett i Christians utställning till hur det känts att komma till en helt ny plats och träffa helt nya människor.

Igår hade zonisarna med sig varsit ord eller varsin känsla som de fått fundera på efter förra gången. tgångspunkten var vår första brainstorm (ovan) och tanken var här att vaska fram guldet ur sanden och få fram en gemensam ”riktning” för projektet. Såhär blev det:

Nästa steg var att utgå från den nya sammanställningen av ord och försöka ringa in delar som hör samman, riktningar som framträder. Efter diskussioner bildades följande grupperingar av ord:

Nu kändes det som om vi började närma oss Något! Nu var det dags att lämna över rodret till zonisarna själva, för redan här började en konkret idé växa fram. Flera zonisar hade börjat prata med varandra om att skapa ett större projekt. Idén fick först arbetsnamnet Trädkojan, men efter ett förvirrat men roligt misstag av David, som nu tagit över pennan och börjat på ett nytt brainstormpapper, blev KOJA till ”KJOJ”. Ett bra namn, tycker jag! Nu utvecklades nya tankar i en rasande takt, och samtliga zonisar blev involverade i idén om att skapa en annan värld, en annorlunda dimension/tid/rum, komplett med ett nytt släkte av varelser, ett språk, en mytologi, bebyggelser, bruksföremål, kläder etc. etc. Superspännande att lyssna på!

Tanken på denna värld, som man når genom att passera en spegelteleport som blixtrar, växte sig starkare och större och plötsligt hade Zon Moderna Malmö våren 2011 en riktning, en gemensam kreativ process att arbeta för och inom. Christian och jag satt och lyssnade på alla diskussioner och alla märkliga men roliga idéer, och ibland bara tittade vi på varandra med blickar som sa ”Oj, vad häftigt!”

Kjoj! Nu kommer vi! Ses igen på måndag, då kan precis vad som helst hända!